0 Kommentarer
Långlina är en väldigt bra uppfinning tycker jag. Man kan ha kontroll över hunden men samtidigt kan den kan springa som den vill. Hunden är liksom lös men inte lös ;).
Shelly har inte en 100% inkallning och hon lyssnar inte alltid när jag ropar eller säger åt henne att stanna men med långlinan kan vi träna inkallning utan att jag behöver känna mig orolig över att hon ska springa runt och härja för sig själv. Suveränt! För några dagar sedan var jag och Shelly ute på promenad och så stötte vi på en räv som inte alls var långt ifrån oss. Shelly såg den och hon blev helt galen. Hon stod på bakbenen, skrek och skulle verkligen fram till den. Om hon inte hade haft linan på sig så hade hon stuckit efter räven och vem vet hur det skulle ha gått? Tillsammans med linan tränar vi stenhårt på inkallning och det går framåt! Hon tycker att det är superkul och rusar fram till mig när jag ropar. Som några av er vet så är Shelly en väldigt osäker hund. Hon är osäker i möten med andra hundar, i nya inomhusmiljöer, i situationer där det är mycket folk, i tunnelbanan och i många andra sammanhang. Hon är även osäker i träningen och det ställer till en del för oss. Plus osäkerheten så är hon reaktiv och omotiverad. Det skulle jag inte direkt säga att det är den bästa kombinationen.
I hundmöten reagerar hon med utfall. Det har blivit mycket bättre nu men det har tagit lång tid och vi har inga möten där hon inte går upp i stress. Hon gör inte så många utfall längre, det är mer att hon hetsar upp sig, andas tungt och låser blicken på hunden. Oftast blir hon okontaktbar och man måste trycka in gottgottgott godis i munnen på henne för att få kontakt och kunna vända henne ifrån den mötande hunden. Detta gör att jag hela tiden måste vara på min vakt och kolla efter mötande hundar, kolla om jag ser en annan hund lös i skogen och jag måste ha stor koll på Shelly när vi exempelvis är i skolan eller i stan för att undvika möten. Oftast går mötena bra men hon stressar upp sig och jag är så rädd för att få ett bakslag för vår resa har varit lång. Eftersom att hon också är omotiverad tar hon godiset som jag erbjuder henne vid hundmöten men hon tycker att hunden är intressantare så jag får stå och mata henne. Därför tar vi myrsteg framåt. Det spelar heller ingen roll hur långt ifrån hunden vi är - hon låser sig fortfarande men självklart går vi undan ifall hon skulle göra utfall och för att visa för den andra hundägaren att hundarna inte ska hälsa. Om vi har ett hundmöte som hon tycker är extra jobbigt och hon gör utfall rycks ju kopplet åt och Shelly tar åt sig av rycket och blir osäker med mig. Hon tar in mycket information i händelser och eftersom att jag är med henne när det jobbiga händer. Därför har jag ibland svårt att avleda efter utfall och i hundmöten som hon tycker är extra jobbiga. Osäkerheten har hon också när vi tränar. Hon är omotiverad om hon inte är på riktigt bra humör och är träningssugen så jag måste tagga upp henne om vi ska träna. Men det är inte så enkelt för hon blir osäker på mig för att hon inte vet hur hon ska göra. Några gånger har jag blivit irriterad på att det inte funkar och det har hon såklart läst på mig att jag har blivit det och osäkerheten har förvärrats. Ibland funkar det att tagga igång henne men oftast inte så då blir det tänkta träningspasset bara en pannkaka. Ska kanske tillägga att jag endast jobbar med reko metoder och att jag aldrig har tagit tag i henne/bestraffat henne då det kan låta som det när jag förklarar hennes osäkerhet. När vi tränar andra går det oftast bra. Då vänds istället hennes stress/osäkerhet till något positivt för att hon vet att vi ska träna när vi träffar andra. När vi går iväg för att träna hemma vet hon säkert också det men hon behöver komma ut ur sin lilla osäkerhets-bubbla i den situationen för om hon är osäker på mig så har jag svårt att hjälpa henne mer än det lilla jag gör och vi skulle få snabbare resultat i den träningen. Jag är ju inte en trygg punkt för henne, hur mycket jag än försöker. Det är svårt för jag är den som klipper klor, borstar tänder, sköter pälsvård och annat som hon inte gillar och det bidrar också till osäkerheten mot mig. Jag har funderat länge om jag ska skriva om våra problem och jag känner att det blev rätt rörigt men jag behövde få skriva av mig. Vi kom precis in efter att ha gått iväg för att träna rallylydnad och freestyle men hon ville inte alls träna. Så jag känner att vi kan behöva lite hjälp med detta. Hon gillar att träna när hon väl är på humör men när jag försöker dra i gång henne blir det som sagt bara en pannkaka av det hela. Om någon har några idéer, lösningar eller har/har haft liknande problem kontakta mig jättegärna på Facebook, Instagram, e-mail eller liknade för jag vill kunna träna bort osäkerheten. Just nu känns det mest som att vi står still och inte kommer någon vart. Idag är det redan ett år sedan Shelly kastrerades. Det kändes som att det var så nyligen, men samtidigt som så länge sedan. I det här inlägget tänkte jag skriva om hur Shelly har blivit efter kastreringen!
De första dagarna efter mådde hon inte alls bra. Hon är väldigt känslig och är det något som gör ont eller känns obehagligt på henne så vägrar hon att röra på sig. Det gäller om hon har ett täcke, har ett litet sår efter rakapparaten på magen eller liknande. Och att då ha sår på magen, ett i magen och ett långt sår utanpå tyckte hon var riktigt obehagligt. Hon åt ingenting (inte ens färskfoder eller skinka) och hon drack ingenting så vi fick använda en spruta (utan nål såklart) och spruta in vatten i munnen och nästan tvinga henne att svälja. Hon låg och pep och när vi gick ut för att kissa låg hon längst ut i kopplet och kröp nästan fram på marken och stannade även vid bilden och pappas lastbil och försökte komma in i dem för att söka trygghet. Två dagar efter operationen fick vi åka in med henne för hon låg och skakade och vi såg tydligt på henne att hon tyckte att det var väldigt jobbigt. Vi åkte in till veterinären så fick hon smärtstillande i tablettform, blötfoder så att hon fick i sig lite mat iallafall, lugnande och dropp. På vägen hem hade lugnandet och smärtisen börjat verka och det syntes på henne att hon tyckte att det var skönt att det inte var så jobbigt. Sedan gick det egentligen bara uppför. Hon började äta, men vi fick handmata henne med färskfoder och fortfarande spruta i vatten men hon började snabbt dricka själv, om vi höll skålen vid henne. Hon piggnade till, såret läkte och stygnen togs och sen har vi bara fått förändringar i det positiva! Den första förändringen var att hon började äta mer och med mer aptit av torrfodret. Innan åt hon inte mycket alls och hon hoppade ganska ofta över att äta på två dagar. Men sedan kastrationen äter hon oftast båda sina mål om dagen och med bra aptit! Efter att ho har börjat äta bra har hon även gått upp i vikt. Hon vägde mellan 11,5 och 12 kg innan men nu väger hon drygt 13 kg! Hon var väldigt smal och underviktig förut men nu har hon ett bra hull. Hon skulle kunna gå upp lite till men hon är absolut inte underviktig längre :D Hon har även blivit säkrare i stimmiga miljöer som i stan, t-centralen och i tunnelbanan och hon går att få kontakt med. Tidigare var det så att om hon blev stressad så "låste" hon sig och det gick i princip inte att få kontakt med henne, inte ens om man hade korv eller annat gott godis. Men nu fungerar det! Hon är stressad i stimmiga miljöer för hon är en hund som väldigt lätt går upp i stress men stressen är mycket mer lätthanterlig och jag får kontakt med henne direkt om jag säger något till henne och hon tar godis :). Stressen har även lagt sig i hundmöten och i situationer med hundar runt oss. Hon är osäker på andra hundar brukade göra utfall vid många hundmöten och i skolan gjorde hon utfall mot de flesta hundarna och väldigt ofta. Utfallen var flera utfallsmorr (om man kan kalla det så) på raken där hon visade tänder och hängde i kopplet och hon var okontaktbar och ville absolut inte ha godis eller avledas. Hon gör fortfarande utfall men det sker inte alls lika ofta. Möter vi en hund som hon inte gillar/är väldigt osäker på så händer det att hon gör utfall men det är bara ett kort utfall där hon oftast inte ens låter, det är mer att hon kastar sig mot hunden men när kopplet sträcks slutar hon och tar numera kontakt med mig direkt efter. Jag kan även avleda henne med godis - vilket inte gick förut. I skolan gör hon utfall ungefär en gång per lektion (lektionen är hela dagen) och det är bara ett litet som jag beskrev ovan. Hon kan gå förbi hundar i slakt koppel om jag har godis i handen och det skulle verkligen inte ha fungerat förut. Hennes löp var också jobbiga. Hon löpte i ca. 3 veckor men någon vecka innan och under två månader efter löpen blev hon seg, hade ingen lust att göra någonting och hon åt riktigt dåligt. Dessutom kan hon inte få livmoderinflammation och risken för att hon ska få juvertumörer är mycket mindre. Vi har alltså fått 6 bra förändringar och inga dåliga efter kastrationen. Jag är så glad att vi gjorde den för nu har vi en gladare hund här hemma! Igår när jag kom in efter ett kort men intensivt lydnadspass med Shelly satte jag mig och skrev om hur vi ligger till i några av momenten som vi tränar på lydnadspassen på hemmaplan. Fritt följ, apport, platsliggning, inkallning och ställande under gång är de momenten ur lydnadsklass 1 som vi kan träna på hemmaplan. Jag har även kommit på ett sätt att träna hopp över hinder här hemma!
Så här ligger vi till just nu. Shellys attityd har även blivit såå mycket bättre. Hon vill träna och hon tycker att det är mycket roligare att träna under hela passet. :D Jag ska försöka lära in alla momenten detta pr så att vi blir startklara i LK1,men om det blir tävling för vår del - det får vi se.. Vi har bytt foder på Shelly från Mush B.A.R.F Vaisto till Taste of the Wild - Sierra Mountain. Sierra Mountain är spannmålsfritt foder med lammsmak och lamm är väldigt snällt för magen, vilket är bra för Shelly eftersom att hon är lite känslig.
Vi valde att gå från färsk till torrfoder för att torrfoder är så mycket smidigare att hantera. Och eftersom att vi kommer att vara borta en del i sommar så är det smidigare för familjen som ska h Shelly att hantera torrfodret istället. Innan gav vi henne Racinel Black Label som hon tyckte om väldigt mycket, men jag vill inte ge Shelly ett foder från Danmark på grund av deras djurhållning. Taste har vi provat på henne tidigare när vi fick provpåsar från Stockholmsmässan och det tyckte hon om! Nu äter hon bara torrisarna. Slurp och så är det slut. Hon har blivit mycket matgladare efter kastreringen, vilket är toppen :) |
Kategorier
Alla
Arkiv
Februari 2018
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM:
@emsgart |