... iallafall med osäkeheten.
Idag var vi iväg och viltspårade igen. My & Hera var med igen och även Cassandra denna gång - men utan vovve. Istället hade hon kameran med och tog massa fina bilder på hundarna! My och jag hade lagt spåren på förmiddagen för att vi inte skulle behöva sitta och vänta i fyra timmar utan något att göra. Vi hittade ett mysigt ställe i skogen att pausa på och la spåren i närheten. På hemvägen fick våra små terriers leka för första gången! Det gick hur bra som helst och hundarna var glada :D. Shellys spår Längd: ca 200 meter Liggtid: 3 h Terräng: skog, över ett motionsspår Svårigheter: vinklar, spåret korsade ett motionsspår Spåret Innan spåret fick Shelly nosa och bita lite i en klöv för att öka intresset så att hon spårar bättre och är mindre osäker. Det var väldigt gott tyckte hon! Hon hittade spårstarten direkt och spårade på. Hon vittrade väldit mycket genom hela spåret och jag tror att det var för att liggtiden var lite för kort och för att hon kan ha fått lite för höga förväntningar av att tugga så mycket på klöven innan spåret som hon gjorde. Men - hon var inte osäker någon gång under hela spåret!! Det är ett otroligt stort framsteg och det är jag hur glad som helst över för det känns som att det kan vara på väg att släppa nu. I spårslutet gick hon direkt fram till klöven och började tugga. Tidigare har hon inte velat ha den och varit osäker så fort hon har hittat den men nu var den riktigt intressant! Vi kunde kampa med den och hon stannade upp flera gånger för att tugga på den - stooora framsteg! Dessutom visade hon inte det minsta tecken på resursförsvar med klöven för det har hon gjort tidigare. Vad hände med min hund? x) Jag är så glad för att osäkerheten har släppt så mycket och för att hon inte visade något resursförsvar! Att hon vittrade genom spåret gör inte så mycket för det är enklare att jobba med! Nästa spårtillfälle Jag vet inte hur jag ska lägga upp spåret nästa gång. Om hon ska få nosa på klöven eller också tugga på klöven? Om jag ska låta henne få vittra och låta henne tänka het själv så att hon sätter ner nosen i marken och spårar om hon tappar bort sig? Eller ska jag stanna upp och hålla i linan när hon vittrar och släppa på henne när hon spårar? Jag är rädd att hon ska bli osäker om hon tappar bort sig för mycket eller om jag stannar upp henne för mycket... Jag vet heller inte om jag ska ha vinklar så att hon måste tänka mer och kanske spåra istället för vittra men då är risken att hon blir osäker om hon tycker att det är för svårt. Jag ska ha en plan för nästa spår så att jag kan testa mig fram efter det som funkar bäst för Shelly, så detta får jag klura en del på!
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Kategorier
Alla
Arkiv
Februari 2018
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM:
@emsgart |